Hallå!

Följ mig i sociala medier :)

Bakom kulisserna på Pixar

Bakom kulisserna på Pixar

 Foto: Cecilia Burman

Foto: Cecilia Burman

Scandinavian Traveler, 5 september 2016

Världens bästa animatörer och dataingenjörer arbetar på Pixar, studion bakom filmer som Toy Story, Hitta Nemo och Insidan ut. Men för att få jobba här måste man lämna egot vid dörren.

Det är måndag förmiddag i Emeryville, en liten stad utanför San Francisco, och solen letar sig in i byggnaden som kallas The Steve Jobs Building. Under det enorma glastaket rör sig människor i en livlig atmosfär och spontana möten uppstår enkelt, precis som Pixars grundare Steve Jobs önskade när byggnaden anlades för sexton år sedan. 

Samma år som animationsstudion flyttade in i sina nya lokaler fick Monsters, Inc premiär, studions fjärde långfilm sedan genombrottet med Toy Story 1995. Då hade Pixar vuxit från ett litet företag i skuggan av Hollywood till en animationsstudio i frontlinjen för animerad film. Det är idag en av världens mest eftertraktade arbetsplatser för animatörer och dataingenjörer.

En av dem som nått hela vägen in i drömstudion är Magnus Wrenninge från Stockholm. Han rekryterades från Sony Pictures för ett par år sedan. Där utvecklade han en banbrytande 3D-teknik som han tog med sig till Pixar och använde i Den gode dinosaurien. För det arbetet fick han en ”teknisk Oscar” 2015. Ända sedan Magnus Wrenninge flyttade till Kalifornien 2002 för att arbeta i den amerikanska filmindustrin har Pixar funnits i målsiktet. 

– Jag kände folk som började på Pixar några år före mig och de berättade om hur fantastiskt det var, och det har väl mer eller mindre varit drömstället. Men det är extremt svårt att få jobb här, säger Magnus Wrenninge. 

Det var kanske inte självklart när de började med Toy Story, men de kom ändå fram till tidigt att det konstnärliga och det tekniska arbetet är precis lika viktiga.
— Magnus Wrenninge, Principal Engineer

Jobbtiteln ”Principal Engineer” för kanske inte tankarna till gulliga djur eller leksaker som pratar, men utan Magnus Wrenninge hade molnen i Den gode dinosaurien inte svävat lika snyggt över himlen som de faktiskt gjorde. Inte heller hade arbetet flutit på lika bra för animatörerna som arbetar med tunga filer i sina datorer.

– Jag jobbar med utveckling av program som behövs för effektsanimering och rendering. Effektsanimering är till exempel simulering av gas, eld och damm som virvlar upp, och rendering handlar om att räkna antalet bilder som syns i filmen, säger han. 

Det finns en handfull svenskar i personalstyrkan. Förutom Magnus Wrenninge har Dan Englesson och Alli Sadegiani tagit en paus från jobbet för att låta sig intervjuas. Det hör till ovanligheterna, erkänner de, eftersom det sällan är deras namn som syns på affischerna när en ny film lanseras.  

– Jag har inget behov av att vara i rampljuset, därför funkar animation så otroligt bra för mig. Jag får uttrycka mig genom de här karaktärerna och det räcker, men ibland tänker jag på det där. Vi jobbar ändå på elitnivå med de främsta filmerna just nu och ingen i Sverige vet vad vi gör, säger Alli Sadegiani. 

Alli Sadegiani är animatör och hamnade på Pixar genom ”mycket tålamod, arbete, självtvivel, men också envishet och kärleken till film”. Han jobbade tidigare på Disney (som äger Pixar även om båda företagen drivs självständigt) med bland annat sagofilmen Trassel. 

Nu senast har han arbetat med Hitta Doris, uppföljaren till Hitta Nemo. Tillsammans med fem-sex andra animatörer har hans jobb varit att gestalta bläckfisken Hank. En stor del arbetet sker i datorn, där Alli Sadegiani väljer hur Hank ska röra sig och uttrycka sig. Det viktigaste handlar emellertid om att hitta Hanks själ och personlighet. Alli Sadegiani ser sig som en ”skuggskådespelare” som inte syns, men vars uppgift det är att gestalta rollfiguren på rätt sätt. 

– Om du går hem efter att ha kollat på filmen på bio och är helt övertygad om att den där karaktären finns på riktigt, då har jag lyckats, säger Alli Sadegiani. 

Dan Englesson är bara 28 år och har titeln ”Technical Director”. Precis som Magnus Wrenninge utbildade han sig inom medieteknik vid Linköpings tekniska högskola. Dan Englesson sökte praktik på Pixar och kom in i konkurrens med hundratals ansökande. 

– Jag har alltid tyckt om 3D och började göra egna små filmer och bilder. Jag är väldigt intresserad av tekniken bakom. Målet var att komma hit, för jag gillar att de håller på att storyn är väldigt viktigt, att de inte trycker ut filmer bara för att få in pengar, säger Dan Englesson.

Med berättelser som Wall-E, som följer en övergiven, skrotsamlande robot i en dystopisk framtid, och den psykologiskt betonade Insidan ut, där tittarna får dyka in i hjärnan på en flicka på väg in tonåren, har Pixar visat att det går att kombinera fart och fläkt med djup. Men på sätt och vis är Magnus Wrenninges och Dan Englessons arbete med den råa tekniken närmare Pixars ursprung.

När Steve Jobs köpte Computer Graphics Division av George Lucas filmbolag 1986 ingick 44 personer i personalstyrkan och de flesta var dataingenjörer som jobbade för att öka datorernas kapacitet och användbarhet inom filmindustrin. I eftertexterna till Pixars första kortfilm Luxo Jr. nämns till exempel renderarnas namn direkt efter regissör och animatör. 

– Det var kanske inte självklart när de började med Toy Story, men de kom ändå fram till tidigt att det konstnärliga och det tekniska arbetet är precis lika viktiga. Den ena avdelningen dikterar inte vad den andra kan och ska göra, säger Magnus Wrenninge. 

I år firar Pixar 30 år, men desto större vikt har man lagt vid Toy Storys 25-årsjubileum, vilket förklarar alla målningar och skisser från filmen som pryder väggarna. Det var trots allt Woody och Buzz som banade väg för kommande succéer som Hitta Nemo, Råttatouille, Wall-E, Modig och Insidan ut.

Alli Sadegiani guidar oss genom nätverket av korridorer där animatörerna inrett sina kontor efter tycke och smak. Ett ser ut en underjordisk grotta och en annan animatör har byggt en liten röd stuga runt kontorsplatsen. Det hade varit enkelt att dra liknelsen med en lekstuga för vuxna, om det inte vore för att de som huserar här är världsledande inom sina yrken. 

För mig tog intervjuprocessen en hel dag och jag fick träffa runt trettio olika människor. Det är för att de vill försäkra sig om att du inte är en skitstövel och att du kan jobba i team.
— Alli Sadegiani, animatör

Men trots behovet av duktiga tekniska medarbetare är en minst lika viktig egenskap att vara socialt kompetent, då Pixar sedan länge utgår från en kollektivt driven företagskultur.

– För mig tog intervjuprocessen en hel dag och jag fick träffa runt trettio olika människor. Det är för att de vill försäkra sig om att du inte är en skitstövel och att du kan jobba i team. Alla måste lämna egot vid dörren helt enkelt, säger Alli Sadegiani. 

Studions högsta chef, Edwin Catmull, insåg vikten av en fungerande gemenskap efter genombrottet med Toy Story. Då hade man precis rott i land en dröm som funnits i över tio år – att göra världens första datoranimerade långfilm. Filmen slog rekord i biointäkter världen över, men bakom kulisserna var kommunikationen mellan det kreativa teamet och produktionen alarmerade dålig.

Catmull insåg att om de skulle kunna fortsätta utmana gränserna för vad som är möjligt krävdes en förändring. Han tillkännagav en ny strategi i företaget; det skulle inte straffa sig att säga sin mening och dörrarna mellan de olika avdelningarna skulle stå öppna så att kommunikationen kunde ske fritt. Producenterna fick inte detaljstyra kreatörerna och alla i teamet var lika viktiga.

Andan lever kvar, intygar Magnus Wrenninge, Alli Sadegiani och Dan Englesson. Under varje filmproduktion bjuds alla, oavsett position, in för att se filmerna i olika stadier och komma med feedback. Sedan görs en ny version som får ny feedback, och så håller man på.  

– När en film tar fem-sex år att göra är det ganska mycket pengar involverade. Det betyder att filmen måste funka. Det är därför de görs om tills de är perfekta, säger Alli Sadegiani. 

Det

Det

Jack Werner om creepy pastan han aldrig glömmer

Jack Werner om creepy pastan han aldrig glömmer