Hallå!

Följ mig i sociala medier :)

På besök i isbjörnarnas land

På besök i isbjörnarnas land

Euro Bonus Traveler, juni 2014

Milsvida glaciärfronter, outforskade isgrottor och gröna öar där stövlarna sjunker ner i frodig mossa. Arktis har gäckat och utmanat människan i sekler – men Svalbard är fortfarande isbjörnarnas land.

Jag kisar mot ön som fått sitt namn efter den svenska kungen, Karl XII och förundras över grönskan som klättrar uppför dess klippiga branter. Vi befinner oss på nordöstra Svalbard och solen står högt på himlen. Den kommer inte att röra sig särskilt långt över himlavalvet så här i mitten på juli, och horisonten når den först i september.

Vi, det vill säga jag, den andra expeditionsledaren Andreas och ett litet sällskap på tolv personer (svenskar, amerikaner och britter), är ute på en elva dagar lång båtexpedition runt ögruppen Svalbard, ombord på fartyget M/S Stockholm.

Efter en dramatisk landstigning på den spetsiga, gröna ön – där vi som hade ork vandrade upp på det 105 meter höga berget, och där styrman Martin upptäckte en sovande isbjörn i en klippskreva – är det skönt att vara ombord igen. Vi lämnade björnen sovande och tog oss raskt tillbaka till vår gummibåt på stranden och ut till fartyget.

Stormfåglarna står nästan stilla i luften när det är motvind, för att plötsligt kasta sig mot vågorna. För dem är livet till havs en lek.

Svalbard är ungefär lika stort som Irland och hemvist för dubbelt så många isbjörnar som människor. Men att möta en isbjörn på land är farligt även om vi är beväpnade. Vi är besökare i isbjörnens land, och bör inte störa i onödan. I stället spejar vi efter dem från båten.

Det kräver tålamod. 

Dimman har gäckat oss i flera dagar och skymt sikten från utkiksposten, ”björnkorgen”, i den främre masten. Jag har suttit där med kikare och den bitande vinden i ansiktet, med stormfåglar som enda sällskap. Stormfåglarna står nästan stilla i luften när det är motvind, för att plötsligt kasta sig mot vågorna. För dem är livet till havs en lek.

Till en början hade vi Svalbards största ö, Spetsbergen inom synhåll när vi seglade uppåt längs västkusten. Men efter att ha passerat 80 grader nord blev det allt glesare mellan öarna – och mer is. Det är där björnarna ska finnas.

Men i stället för isbjörnen är det isen som har spelat huvudrollen, i alla dess former.

Drivis, som ser ut som om den har blivit slagen i tusentals skärvor av en jättelik hand och sedan strötts ut över det buktande ishavet. Packis som är djupt turkos under vattenytan, gräddvit upptill och till synes oändlig när den breder ut sig. Andra dagar syns den inte till alls, undanträngd av golfströmmen som kommer från nordväst.

Tankarna går till expeditionerna som seglat här över hundra år tidigare. Nordenskiöld, Nansen, Andrée. De begav sig ut på kartans vita fläckar, i total ovisshet om vad som väntade. Men det okända var inget som stoppade dem, tvärtom. Det var en drivkraft.

Vi har sett grönlandssälar, valrossar med ungar, och på land har vi haft möten med kustlabb och stillsamma ejdrar. En räv på stranden. Vita hårstrån och isbjörnsspillning. Men ingen isbjörn.
Fram tills i går.

Nordenskiöld, Nansen, Andrée. De begav sig ut på kartans vita fläckar, i total ovisshet om vad som väntade. Men det okända var inget som stoppade dem, tvärtom. Det var en drivkraft.

Efter att ha spanat i dagar var det ändå inte jag eller Andreas som såg björnen.

Jag var på väg ner från masten, och Andreas i hytten för att klä på sig och byta av mig. När jag anlände till bryggan två minuter senare sa vår kapten Per, ”där är en björn”, och pekade. Ibland behöver man en erfaren kapten, med 70 år på nacken och 25 års erfarenhet i Arktis, på sin sida.

Nu sitter vi ute på däck och äter lunch i solskenet. Om det klara vädret håller i sig får vi midnattssol. Maten är lika god som alltid, även om thai på renstek är en något otippad cuisine 80,6 grader nord.

Mitt i en tugga ser jag i ögonvrån hur Betsy, en amerikansk jurist som varit på Svalbard ett antal gånger tidigare och är ett passande exempel på någon som drabbats av "polarbacillen”, vinkar ihärdigt och pekar över relingen mot ett isflak. Bara ett femtiotal meter bort står kungen av Arktis och tittar på oss.

Överraskade, igen. 

På vandring med mamma

På vandring med mamma

"Jag tycker att ekologiskt mode ska vara för alla"

"Jag tycker att ekologiskt mode ska vara för alla"